Historia

Bolmsö är rikt på kulturminnen och var centrum i det forna fylkeskonungariket Finnveden. Fynden som är gjorda här visar att Bolmsö varit bebott sedan stenåldern. Här finns ca 530 dokumenterade fornminnen, det är hällkistor från stenåldern, rösen från bronsåldern och gravfält med stensättningar från järnåldern. Det är på de norra och östra delarna av Bolmsö som majoriteten av fornlämningarna finns. Flera av gravfälten har blivit undersökta och fynd har gjorts bestående av brons- och silversmycken, pilspetsar och guldföremål. Bland guldföremålen kan särskilt två s.k. guldgubbar nämnas.

Guldgubbe

På historiska museets i Stockholms hemsida står det att läsa följande: 

Två 1,5 cm höga stämpelidentiska guldgubbar påträffades i en brandgrav 1911 i Håringe by, Bolmsö socken. Kan det vara fruktbarhetsguden Frej sittande i högsätet utformad som en enkel pall?

Under vikingatiden var befolkningen talrik och säkerligen har någon gravhög varit gravplats för en storman, en kung kanske. Vi har bland annat namnet ”kung” i kung Rings sten och Kungshögen, båda belägna i byn Håringe. Kronprins Gustav VI Adolf, som var mycket arkeologi-intresserad deltog på ön i utgrävningar i början av 1900-talet då bland annat gravhögar i Håringe undersöktes.

Så levdes livet på Bolmsö på 1800-talet 

Ön hade länge varit en småbrukarbygd. Jorden var en mager och stenig grus- och sandjord. Man odlade i huvudsak havre, korn och råg och först på 1900-talet började man odla vete. Ofta var det nödår och missväxt på grund av torka. Vid den här tiden använde man sig ännu inte av växelbruk och det var svårt att få fodret till djuren att räcka till över vintern. På sommaren betade djuren i skog- och hagmark. Boskapen var relativt liten och kortväxt. En ko mjölkade knappt 4 kilo mjölk om dagen jämfört med dagens ca 25 kilo.

De gårdar som hade möjlighet att införskaffa häst köpte dem ofta utifrån. Det var för ont om foder för att föda upp hästar själva. Istället för häst användes ofta oxar och kor som dragdjur i jordbruket. Gris hade man oftast två stycken per gård varav en slaktades till jul. Får och getter var sedan gammalt fattigmansboskap och dessa betade på de magra ry- eller ljungbackarna.

Fisket har alltid räknats som en av de bättre extra inkomsterna för de som levde nära sjön. På sommaren fiskade man sik, abborre och gädda. På vintern fiskades lake med ryssja. Laken såldes sedan infrusen till städerna. Ål var en eftertraktad fisk både för köttet och dess skinn. Ålskinnet var en viktig vara och användes till olika redskap.

Jakten var även den en god inkomst genom såväl kött, skinn och andra råvaror. Det som jagades för sitt skinn var främst räv. Varg jagades fram till början av 1800-talet. 

Skogen gav inte mycket intäkter till öborna. Det fanns byar som helt saknade skog och många hade inte ens till ved. Markerna bestod mest av ljunghedar beväxta med buskar. När Bolmsö kyrka var nybyggd 1863 kunde man se kyrkspiran från Hov och Bollsta. Idag är det svårt att föreställa sig hur ön såg ut då.

En annan intäkt var sjömalm. Den skrapades samman med stora skrapor från sjöns botten. På sina ställen fanns det rikligt med malm och på vintern högg man hål i isen och tog upp malmen med skopor. Malmen kördes sedan till masugnen på Åminne bruk, söder om Värnamo, där malmen smältes till tackjärn.

Bonde- och torparefamiljerna hade ofta stora barnaskaror. Det var svårt att hitta försörjning för alla människor och under senare hälften av 1800 – talet emigrerade många unga till Amerika.

Mellan åren 1867 – 1937 utvandrade 304 personer från Bolmsö, varav 249 till Nordamerika. 

Källa: Fakta hämtad från boken Bolmsö (utgiven av Jönköpings läns hembygdsförbund)

Foto G.Svahnström 1950

Ett år i en bondes liv på ön

Arbetsåret för bonden började efter julhelgen med arbete i skogen, vilket främst innebar att skaffa ved till husbehov. I hemmet slöjdades, snickrades och bands det nät. Kvinnorna spann garn av fårull, tog hand om linskörden och vävde. Förr odlades det mycket lin på Bolmsö, det fanns en linbastu i varje by.

Vårbruket började i början av april då man harvade med en ledharv samt gödslade. Man drygade ut gödseln från djuren med ljung och hackat granris för att den skulle räcka.

Sådden av säd gjordes runt den 20 maj. Ett gammalt talesätt: Havre ska sås när det ryker och korn när det fnyker (regnar). När risken för frost var över sådde man lin. Potatisen skulle sättas ojämn vecka, exempelvis under 9:e eller 11:e veckan.

När vårarbetet var klart reparerade man gamla gärdesgårdar och satte upp nya, så att djuren kunde släppas ut på bete.

Åtta till fjorton dagar efter midsommar började slåttern. Den fick dock inte påbörjas innan Unnaryds torg hade haft sin torgdag. Längre än till Brynolfdagen (den 16 augusti) kunde man absolut inte slå.

40 – 50 lass hö kunde det bärgas på ett gott hemman. Höet bar man ofta hem i speciella höbågar. Rågen sattes runt en krake med kärvar ovanpå varandra. 

Sista lördagen i juli kallades för ”slåttalörda”, då hölls det marknad i Värnamo. Nu var det dags att slå råg och därefter följde korn och havre. Tröskningen av spannmålet skedde på logen med slagor hanterade av en till fyra personer.

När säden var under tak började höstbruket med att åkern kördes med en så kallad ärjekrok. Helst skulle åkern ärjas två gånger innan det frös. Det var tävlan om vem som hann köra upp jorden först. På hösten såddes höstråg, vilket fungerade även i en mager jord.

Varför hade man då så bråttom med att bli först? Jo, oxarna skulle vara fria till försäljning så att det inte gick åt för mycket av vinterfodret. Det köptes in yngre djur som var billigare att föda än de fullvuxna oxarna.

I november slaktade man nötkreatur, men grisen slaktade man först närmare jul.

Källa: Fakta hämtad från boken Bolmsö (utgiven av Jönköpings läns hembygdsförbund)

Ortnamnens historia på Bolmsö

Ortsnamnen på Bolmsö berättar också sin historia. Tidigare benämndes till exempel sjön Bolmen enbart som Bolm vilket betyder väldigt stor. Bolmsö betyder alltså Bolmens ö eller fritt tolkat den stora sjöns ö.

År 1178 omnämns Bolmsö som sockennamn i skrift första gången. 

Flera ortsnamn eller gårdar omnämns tidigt i skriftliga källor, bland annat Tjust och Västerås är sådana som omnämns tidigt. Ortsnamn med ändelsen -ryd och -torp härstammar från tiden mellan hedendom och kristendom. 

Bjurka – kommer från namnet Bjureke vilket är sammansatt av det äldre namnet bjur (bäver) och eke som står för ställe där det växer ek. Betydelsen blir alltså ekskogen där bävern håller till. Bjurka är ett lite ovanligt ortsnamn. 

Bjärnaryd – namnet Bjärne sammansatt med ryd

Bolmstad – gården vid Bolmen. Skrevs tidigare Bolstad. Idag benämns byn Bollsta. 

Bosagård – betecknar personen Boses gård, ligger i Tjust

Hassle – hasselskog

Helgasjön – den heliga sjön. En av två sjöar som funnits på Bolmsö

Horn – betydelsen är detsamma som hörn. Norra och västra stranden möts vid Horn i 90 graders vinkel och bildar där ett regelrätt hörn.

Hov – har sitt ursprung från forntid och var en benämning för hedniska tempelbyggnader. Ett centrum för hedniska kulten.

Husaby – är sammansatt av ordet hus som betyder byggnad och by i betydelse boplats, enstaka gård

Håringe – Hordingh, Hårdinge . Hårdingarnas by syftande på ättlingar till släkten Hård. 

Ilarenäset (Iglarenäset) – Udde vid Perstorp, där man förr plockade blodiglar.

Jättabron – från Håringe går en halv kilometer lång rullstensås ut i Bolmen. Namnet kommer från sägnen om att jättar försökt bygga en bro över sjön. Kallas idag även Stenudden.

Lida – lid (backe)

Möcklagård – här finns två teorier. Den första menar att det är en efterbildning av nordmännens namn på Konstantinopel – Miklagård och den andra att namnet kommer ur det fornsvenska mykil (möckla) som betyder mycken, stor. Alltså stor gård.

Perstorp –  är tydligt från kristen tid, då Per (Petrus) är ett kristet namn. Betyder Pers torp

Ryd – betyder röjning

Råcknet – fuktig däld (mindre dal). Kommer sannolikt från samma ord som råk (ränna i is).

Sjunken – betyder sjunken sjö. En av två sjöar som tidigare funnits på Bolmsö

Skeda – åkerstycke, liten åker

Smederyd – yrkesbeteckningen smed sammansatt med ryd

Stapeled – skrevs på Gustav Vasas tid Stappelle och uttalas än i dag Stapple. Första delen av namnet är fornsvenskans stappa (en djurfälla). Senare delen led (öppning i gärdsgård eller grind). Namnets betydelse torde vara öppning i en gärdesgård där en rävstappa varit utsatt. Stapeled är även det ett något ovanligare ortsnamn. 

Tittut – betyder ställe där man tittar ut eller är nyfiken på vägfarande.

Tjust – liten dal, ursprungligen stavat Kiuss eller Tijust.

Torp – betecknar en utflyttningsgård 

Ulvanäset – här kan man föreställa sig att man fångat ulv (varg)

Västerås – den västra åsen gammal benämning Westrase

Österås – den östra åsen

Källa: Ortnamn på Bolmsö. Boken Bolmsö (utgiven av Jönköpings läns hembygdsförbund)

Ramsa om isen på våren 

Foto- Erik Lööw

”När isen går till Tira gator, då blir det varken sovel eller kakor, men när isen går till Dannäsa vik, då gläds både fattig och rik. Om den går till Hölminge Mjäl, då svälter man ihjäl.”

källa: Boken – Bolmsö Minnen och historier av Olle Jannesson

Gamla talesätt om vädret 

När svalorna flyger lågt, då blir det regn.

Mycket spindelväv i gräset på morgonen ger en fin dag.

Är det frost den nionde mars, då har man fyrtio frostnätter att vänta, innan det blir vår.

Om det regnar på sjusovaredagen (27 juli), så blir det regn i sju veckor.

Morgonsol och kärringadans varar sällan till kvällen.

Om Anders (30 november) braskar, så slaskar det till jul och tvärtom.

Om Klemens (den 23:e) och Katarina (den 25 november) fryser ihop, så blir det en sträng vinter.

källa: Boken – Bolmsö Minnen och historier av Olle Jannesson

Kan du fler talesätt? Hör av dig till oss i sockenrådet!